För 2015/16 återvänder skidåkning till Ascutney. Här är exakt hur en grupp regionala skidåkare och cyklister avser att rädda det regionala berget de älskar.

Av Evan Johnson

I en del av Vermont förstås för milda, böljande kullar såväl som betesmarker, utbryter den 3 130 fot höga installationen Ascutney ut ur landskapet som någon typ av vakande jätte. Dess branta sluttningar är ett upplopp av grönt, klädda med höstens allra första röda och guld. Etsade i sina flanker är konturerna av
skidspår.

Tiden har inte varit vänlig mot det avstängda skidområdet. Det har gått fem år eftersom tjurhjulen vände såväl som den sista vistelse, en rostig dubbel, sitter i viloläge i den heta luften. Ovanför den bilparkering som är mycket vred den brända hulken i en tidigare basstuga, som fångades avslutas på en frigid natt i januari förra året.

Tom Stuessy, ordförande för Sporting CP Tröja Vermont Mountain Cykling Association (VMBA), som organiserar den årliga festivalen, tittar upp på Hulking -vistelserna i Base Lodge. Det kollapsande taksystemet såväl som krossade fönster ger ett helvete av ett ögonblick, men han har inget emot. “Det ser ful ut, det är hemskt, men det är en indikation på att förändra tider,” säger han. Men den här augustidagen är den stora parkeringsaffären packad. Kegs med lång väg tappas såväl som flödande, köttbullarna på matbilen är beredda såväl som en gyllene retriever -flaunts en stulen frisbee. Det är den typ av sommartid eftermiddag i West Windsor när alla verkligen hoppas kunna glida ur jobbet Sevilla FC Tröja tidigt för att glädja sig i en resa i skogen. För de 400 bergscyklisterna som dyker upp från sju specificerar för den åttonde årliga Vermont Mountain Bike Festival, är det exakt planen.

“Det finns ett nätverk av spår med flera användningsområden här såväl som de kommer att vara här för alltid,” fortsätter han. “Det är en speciell historia.”

I närheten, sitter på en fällbar lägerstol i skuggan, Tom Galloway från Mt. Holly, Vt. Sips en Guinness samt krånglar en vänlig Springer Spaniel -valp med namnet Pugsley (uppkallad efter cykelproducenten Surlys främsta Fatbike).

Efter att ha åkt i Vermont 50 i 14 av de 20 åren som 50-mils längdcykelloppet har hållits, har Galloway mycket mer än bara en Weekend Warriors kännedom om West Windsor Area Trails. “Ascutney är som en mini-burke,” säger han. “Vi har 45 mil spår med några mördare klättringar såväl som några underbara nedförsbackar.”

Och när snön faller ger berget en annan typ av lekplats: “Det har de brant, det har lätt åtkomst såväl som det är nära hemmet,” tillägger han.

Och snart kan det återigen ha en hiss som går.

Comebacks är sällsynta, men installera ascutney såväl som staden West Windsor såväl som omgivande området är beredda att dra av en.

En stads berg

Glenn Seward har bott i West Windsor -området i 47 år samt hjälpt 18 av dem på installation av Ascutney Ski Resort och gjort vad som helst från att klippa gräsmattor till att göra och skötta snö till att vända hamburgare i köket. “Allt som ingår i att driva ett skidområde,” säger han. Vid ett tillfälle var han en av cirka 200 heltidsanställda, många av vem som bodde lokalt.

För såväl Seward som andra var Ascutney inte bara ett skidområde eller ett jobb: det var en hörnsten för samhället. Som West Windsor bosatt, Telemark Skidåkare såväl som Path Builder Jim Lyall påminner om, i en stad med cirka 1 000 invånare fanns det tre områden som människor skulle gå för att träffas.

“Du använde för att träffa dina grannar på skolan, publiceringskontoret och skidområdet,” säger han. “Det används för att alltid vara något som händer där.”

Lokalbefolkningen har skidåkat berget så länge någon kan komma ihåg. 1935 skar det privata bevarandekorpset såväl som Windsor Trip Club den allra första vägen ner på berget. Framstegen av skidspåren för ascutney inträffade strax efter såväl som en serie ägare breddade orten. Fans av Magic eller Mad River Japans herrlandslag i fotboll Tröja Glen skulle erkänna den gamla skolan östkuststil av spår som Touch N ‘Go eller Snowdance. Bergens distinkta skogsstruktur gav också cirka 50 tunnland glader med väl avståndade lövträ såväl som täta granskogar.

Ascutneys vägkarta under 1980 -talet, med tillstånd av New England Ski History.
1980 -talet såg cirka 65 miljoner dollar i investeringar på skidorten, men snart inte var anläggningen till kullen. En grupp investerare som heter Summit Ventures Inc. ansökte om konkurssäkerhet 1990. New Yorkers Steve samt Susan Plausteiner köpte den för 1,1 miljoner dollar 1993 samt försökte starta om resorten med vintern. De lyckades inte såväl som 2010, Ascutneys huvudsakliga långivare, New York Investment Bank MFW Associates, tog besittning. En likvidation som följde såväl som ordföranden såldes. Samtidigt satt spåren såväl som Base Lodge tomma.

Förlusten av orten skickade krusningar med den regionala ekonomin. Säsongstrafik tappade såväl som restauranger,nullnull